|
Lisa kände inte ens till "Kristina från Duvemåla" då hon blev uppringd och tillfrågad om hon ville vara ersättare i rollen som Kristina. Det var Helen Sjöholm som sett Lisa i något sammanhang och tyckt att hon skulle passa för rollen.
Så det var bara för Lisa att åka till Göteborg och se föreställningen.
- Jag tyckte den var jättebra, men jag var osäker på om rollen skulle passa mig musikaliskt.
Trots allt tog Lisa rollen och började repetera. Det mesta fick Lisa repetera in själv. Hon fick en videoinspelning som hon såg på om och om igen. Hemma sjöng hon sångerna varje dag.
För att kunna studera in i minsta detalj hur Helen gjorde var Lisa med i vissa scener, till exempel på båten bland allt folk. Där studerade hon hur Helen gjorde med all rekvisita, vad som skulle packas i vad och när.
- Jag tror jag träffade regissören två gånger och en gång var Anders och Helen med och övade.
Att komma in i en färdig föreställning tyckte Lisa bara var skönt. Hon slapp göra allt grovjobb, att improvisera och prova sig fram.
 Lisas Kristina skiljer sig inte så mycket från Helens förutom att deras röster är väldigt olika. Till en början höjde de tonart på många av sångerna, men nu har de ändrat tillbaks de flesta.
"Ljusa kvällar om våren" och "I gott bevar" sjunger Lisa fortfarande i en ljusare tonart.
Däremot är de tre som alternerar i rollen som Karl Oskar ganska olika till sättet.
- Man får vara lyhörd. En vill att man ska göra på ett sätt och en på ett annat.
Man anpassar också rösten efter den man sjunger med.
På frågan om Lisa anser sig vara en alternerare eller ersättare svarar hon ersättare.
- Men jag är inte någon "sjukersättare" som bara hoppar in när någon är sjuk.
- Det är jobbigt att veta att många vill se Helen, men det är liksom deras problem om man ska vara riktigt elak. I operavärlden där jag kommer ifrån är det ingen som har ensamrätt på nån roll. Där går man inte för att se en speciell artist utan för att se en föreställning. Så är det med Kristina också, det är ju samma gestalt.
Favoritsången i musikalen är "Vildgräs" och av sina egna sånger gillar Lisa "Duvemåla hage" bäst.
När Anna kommer och hämtar tillbaka sina skor i "Ljusa kvällar om våren" är Lisas favoritscen. En annan scen som Lisa tycker är fin är "Astrakan-scenen" då Kristina föder barn.
- Då får jag skrika som en dåre!
Det sista Lisa gör före en föreställning är att gå på toaletten. Sen finns det inte tid för det förrän i Bönemötet och i pausen. För att ladda står Lisa och hoppar precis innan sin första entré och så brukar hon sjunga med i ouvertyren.
När Lisa har en liten ledig stund under föreställningen dricker hon vatten och pratar med "Arvid"
(Lars Leishem).
Efter en föreställning vill Lisa så fort som möjligt få av sig peruken och micken. Och sen vill hon också ganska snabbt ifrån teatern. Ofta går hon ut med nån av kollegerna, Christer Nerfont och Carina Söderman.
När hon kommer hem brukar hon städa eller diska eller äta något.
- Man blir väldigt hungrig!
Lisa spelar i perioder, är ledig två veckor för att sen spela tre-fyra kvällar. Totalt har Lisa spelat cirka 60 gånger. Man undrar ju om det inte gått snett någon gång?
Jo, en gång frågade en av barnen Lisa om hon aldrig glömde texterna? Nej, det gör man inte svarade Lisa. Men när hon kom in på scenen började orkestern lite för tidigt så Lisa kom helt av sig och missade första raden på sången.
- Sen så snubblar jag ofta i andra akten då vi spelar på det lutande planet. Men det gör alla, så jag är i gott sällskap!
Lisa tyckte att det var lätt att ta till sig Kristina.
- Hon är lik mig. Hon är väldigt svensk, otroligt svensk. Hon är jordnära och lever för familjen, för sina sysslor och sitt hem. Hon är mycket strävsam.
Lisa har lärt sig mycket av att göra rollen som Kristina.
- Jag har lärt mig att koncentrera mig mycket och länge. Sen så har jag lärt mig att det inte alltid behöver låta så fint när man sjunger. Opera ska ju låta fint, så i början var det svårt när de sa: Men det behöver inte låta fint!
- Jag har även lärt mig disponera mina krafter. Inte ta i för mycket i början, så att rösten räcker.
När Lisa var liten ville hon bli apotekare, det var först vid 19 års ålder hon bestämde sig för att satsa på sången. Hon sökte till musikhögskolan ett antal gånger men kom aldrig in. Sen sökte hon till Operahögskolan och blev antagen bland 40 andra. Utbildningen där tog tre och ett halvt år. |
